Tröttheten ligger fortfarande som en våt handuk över mig. Men idag ska jag ta mig till viktväktarna för att se om jag kan gå ner i vikt, om det kan hjälpa mig med att bli piggare å mer aktiv.
Det är så ledsamt för jag har ju inte ätit mig till min övervikt utan gick upp ca 37 kilo på mindre än ett halvår när jag fick min medicin. Jag känner mig inte som jag ser ut, jag känner helt enkelt inte igen mig själv. Tänk att kunna gå i klädaffärer och köpa normala storlekar istället för att alltid få fråga efter var dem har de större. Eftersom jag i våras fick byta ut min medicin så ska det nu vara möjligt att göra nåt åt vikten.
Jag längtar så efter att kunna komma tillbaka till jobbet och orka med allt roligt vi gör där, till alla goa kollegor och barn. Det finns nog inget värre än att tvingas gå hemma mot sin vilja.Tur att jag har min stickning.
Igår var det en bra dag, jag sydde en kudde till soffan som blev fin, det kändes bra att ha gjort något. Jag funderar på att även om jag är så trött att ta mig ut å gå en runda orkar jag inte så får Ulf hämta mig. Men jag e lite rädd för att ramla omkull av trötthet och att jag ska bli sämre dagen efter.
Jag vill inte ha det så här längre jag vill tillbaka till den vanliga glada pigga Lena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar