Lille Sture

I tisdags så när Linnea kom å skulle gosa med Sture så hörde jag bara ett skrik " mamma va har hänt med Sture ?"
När jag kom in i rummet så låg Sture på mattan, han kunde inte resa sig upp inte stå. När vi försökte att hjälpa honom upp så ramlade han bara åt vänster å la sig. Ögon var vidöppna man såg att han var stressad. Jag kände att jag blev svimfärdig.

Min Sture, min älskade Sture. Han är den goaste katt som finns, han är som en bäbis. Han ska ligga med huvudet på kudden å helst ha täcke på sig hos mig. Han är så kelig å alltid så snäll, jag tror aldrig han har rivit eller bitit någon.

Vi lyfte upp Sture iallafall och la honom i min säng med huvudet på kudden och gosade in honom med täcket. Sedan googlade jag om stroke på nätet för det var vad jag trodde att han fått. Jag bestämde mig för att ringa till vetrinären å på Blå stjärnan blev jag som vanligt besviken över samtalet.
Jag ringde för att få lite information om hur vi skulle göra med sture för jag ville inte åka in med honom, det stressar ju honom änu mer å om det inte är helt nödvändigt så. Sture verkade inte ha ont å han verkade lugnare när han låg nerbäddad.

Det som jag pratade med på Blå stjärnan borde gå en kurs i hur man bemöter människor i rädsla å sorg.
" ja, ni får komma in med honom så får vi se, eller ta bort honom"

Vadå ta bort honom? oempatiska människa, jag storgrät i telefonen å  bad om ursäkt att jag stört henne. Jag var så arg. Självklart hade jag åkt in med honom om han verkat ha ont men han verkade ganska lugn.

Ulf köpte med en burk mat till honom för om en katt äter så finns det gott hopp. Han åt upp hela burken trots att han inte kunde stå upp. Så skönt.

Han sov mellan mig å Ulf på natten å på morgonen så var han helt återställd, så skönt jag tror att det var en propp som gick förbi å därför så klarade han sig så bra. Men jag är ju orolig att det ska komma en ny. Nu njuter vi av att han är tillbaka till sin vanliga Stureform igen.