Det som jag har bävat har idag inträffat. Sture har ju varit dålig till och från men repat sig varje gång, men så idag var det helt annorlunda. Han var så stel och hans ben spretade rakt ut, ögonen vred sig ut å in men han verkade inte ha ont. Vi tog beslutet att låta vår älskling somna in och det är inget lätt beslut man hoppas ju hela tiden. Vi ska begrava Sture uti i stugan när det blir vår och tjälen gått ur marken. Ulf ska bygga en liten kista som han ska få sova i. Han är så saknad, han var en mycket speciell katt. Han var så klok och förståndig och världens snällaste. Sture vi kommer alltid att minnas dig du underbara lilla katt.
Men som vanligt så kommer ju sällen en olycka ensam. I torsdags morse så hade det snöat på natten och Ulf var ute på sin plogrunda när han var tvungen att hoppa ur och öppna en grind. Då var olyckan framme å han halkade å slog axeln ur led. Upp till SÄS och rtg sen dra axeln i rätt läge. En stor mängd stesolid och morfin behövdes för att det inte skulle vara outhärdligt att dra den tillrätta.
Så nu är min man sjukskriven 4 veckor. Jag kan tycka att det är skönt att han är hemma så blir det inte så långsamt för mig. På tisdag har jag fått en tid till Gottfrieskliniken i gbg. Det är med blandade känslor som jag åker dit. På ett sätt skulle det kännas bra om det är ME/CFS som jag har för då har jag åtminstone ett namn på eländet. Men å andra sidan vill man ju inte ha en diagnos som det inte finns någon bot för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar